Krisstöd och kristerapi
Alla människor drabbas någon gång i livet av smärta och sorg. Ibland hamnar vi i en kris. En kris är ett mentalt tillstånd som utlöses av förändringar i tillvaron eller en situation som är så pass omvälvande att man har svårt att hantera den. Vanliga känslor i samband med en kris är rädsla, förtvivlan, tomhet, ilska, skam, skuld, nedstämdhet, ensamhet och vanmakt. En krisreaktion är inget sjukdomstillstånd utan en normal reaktion på en svår situation. Sjukdomar, skilsmässor, otrohet, arbetslöshet och dödsfall är exempel på situationer som kan utlösa krisreaktioner.
Man skiljer ofta på två olika typer av kriser – utvecklingskriser och traumatiska kriser.
En utvecklingskris kan uppstå som en följd av en förväntad förändring i livet. Det kan handla om att gå från att vara tonåring till att bli vuxen, att avsluta sina studier och ta sig in på arbetsmarknaden eller att nå medelåldern. Krisreaktioner kan även utlösas av händelser som är naturliga men som inte är förväntade på samma sätt som olika faser och skeden i livet. Du kan t.ex. drabbas av en kris om du förlorar jobbet, går igenom en skilsmässa eller hamnar i konflikt med någon person som står dig nära. Även positiva förändringar som att bli förälder eller att bli frisk efter en tids sjukdom kan utlösa en kris.
Kristerapi är vanligtvis en kortvarig terapiform som syftar till att under trygga förhållanden stärka dina coopingmekanismer och bearbeta den svåra händelse eller process som har orsakat krisen. |
En traumatisk kris är en reaktion på en oväntad och extremt omvälvande yttre händelse som kan leda till att vår existens, identitet och trygghet upplevs vara hotad. En förlust av en nära anhörig eller förlust av hälsa/förmåga kan till exempel sätta oss i kris. Andra utlösande faktorer kan vara våld eller övergrepp.
I samband med traumatiska kriser kan du behöva en lite längre tids behandling, även om behoven skiftar från individ till individ. All traumafokuserad terapi inleds med så kallad stabilisering. Det kan handla om att skapa ökad trygghet i vardagen, öka förståelsen för dina egna reaktioner på stress och stärka din förmåga att reglera affekter. Därefter ägnas tid åt att bearbeta och integrera minnen, känslor och tankar från den aktuella händelsen/processen.
Ett mål i den traumafokuserade terapin är också att försöka återfå en känsla av hopp inför framtiden. Livet kanske aldrig blir som tidigare men förhoppningen är att du ska kunna återfå en känsla av sammanhang, hanterbarhet och mening och kunna integrera krisen/traumat som en del av din historia.